Alltså, ja.
Det tar på krafterna att ha en Förkyld Eddie & en Snart3årig Hugo.
4-5 timmars sömn per natt i en vecka resulterar ju inte i att man flyger upp ur sängen när det är morgon redan.
Det är inte direkt så att man hjular ut i köket & sjunger en lite trudelutt medans man dukar fram frukosten.
Som blir ratad av ena ungen & nersläng på golvet av andra.
Det känns att man inte riktigt har den där orken till att tända ett ljus, sitta ner, prata förståndigt med sina barn & dricka sitt varma nygjorda the.

Det är snarare så att man njuter en smula när bägge barnen fått för sej att sova tidig middag.

Men! Påtal om ingenting!
Vad stolt jag är över mej själv.
Ni som läst förr, vem att jag är fullkomligt livrädd för mördare & vettskrämd av tanken att sova själv i huset.
Inatt sov jag själv, utan att ens trippelkolla om dörren var låst, utan att kolla efter våldtäktsmän under sängen, utan att gå några varv i huset & kolla så att allt var som det skulle.
Ne, jag var inte ens rädd!
Vuxenpoäng Fia, vuxenpoäng!