Anders skrattade igår när vi satt vid matbordet. Han frågade om jag hade kokat potatis till hela Stallakärr? Jag är fullkomligt värdelös på att uppskatta hur mycket potatis som går åt. Jag vet att jag äter en. Sen får jag alltid för mej att Anders äter tio och Hugo fyra. Ungefär. Och varje gång jag står där och skalar så tänker jag att "äsch, blir det över så kan jag spara och steka upp till lunch imorgon, ihop med ägg och bacon, det blir svingott!" Men det har aldrig hänt - aldrig! 

Nu skulle vi egentligen vart hos Camilla och grabbarna och lekt och busat och käka lunch. Vi skulle vart - om bilen hade fungerat. Det gör den inte. När jag blir rik ska jag köpa en ny bil. Ny som i NY. Som i ny från fabriken och inte bara NY för oss. Alltså jag menar NY.

Istället sitter jag här. Båda mina prinsar sover. Jag ska alldeles strax dra av mej mina Miss Sixty jeans från nittinie som jag hittade längst in i garderoben (finns det märket ens att köpa längre?) och som skaver på höfterna och dra på mej nåt betydligt bekvämare. 
Sen ska jag sätta igång med smörgåstårtan till 2-årskalaset imån! Kan man månne byta ut purjolök mot gul lök?