Lurad - igen :)
Nejnej, ingen Bebis på gång.
(Ser allt att ni är lite nyfikna. :))
Bara ett jävla massa körande och pusslande och pysslande med att få alla till sina jobb - då varenda jävla bil i våran närhet går sönder!
Båda Fastrarnas bilar är sönder, Anders gamla bil är sönder, min bil är sönder och Hugos farfars bil är sönder - och stackars Anders har NOLL tid över för att laga dem.
Vad händer liksom?
Har inte Familjen Ericsson vart med om tillräckligt?
Idag är det torsdag (läs fredag för oss :)).
Efter lunch ska jag och Hugge packa in oss och åka till Camilla och grabbarna!
Ska bli skoj!
Bebis ja.
Måste ju erkänna att jag var toksäker på att det skulle bli Bebis inatt.
Men icke.
Magen var stenhård och ömmade som fasen igår.
Jag ringde tillochmed Mamma på eftermiddagen och förvarnade henne.
På kvällen lugnade det ner sej, så jag klädde på mej och gick tio varv runt huset :)
(Hugo sov ju och Anders jobbade.)
Men ingenting.
Vid tio på kvällen messade jag Mamma och sa att allt lugnat ner sej och att hon kunde sova gott.
Strax efteråt satte värkarna igång. Inga direkt jättestarka eller regelbundna - men dem var där.
Japp, jag kände allt igen dem! :)
Klockan ett tog jag en alvedon och gick och lade mej.
Vaknade vid fyra av att Hugge skulle ha välling, sov vidare till halv tio i morse.
Inte en känning!
Ingenting!
Fyyy vad den lurades!
4 dagar kvar! :)
De låtyer precissom när min fl startade med Alicia. Vänta du bara, snart kommer de igång igen och då komemr bebis ut med rekordfart:)
Tänker ändå hur spännande, jobbigt, stressigt, oroligt, glatt och häftigt det måste vara för Anette att få ett samtal: "Det är nog på gång, var beredd!" Och sen ett sms: "Nä, det är lugnt!"
Herregud så frustrerande och stressigt... Men ändå kul. Jag skulle vara ett nervvrak!
Hoppas ni får ordning på bilarna!