Jag har verkligen fått den där amningshjärnan som alla snackar om.

Jag glömmer allt. Allt, allt, allt. Helst det som precis har hänt.
Ibland kan jag glömma av vad jag pratar om.
Jag glömmer viktiga saker som jag alltid har med mej till mina barn.
Jag glömmer tider, jag glömmer vad det är jag ska handla, jag glömmer var jag ställde bilen. 
I söndags höll jag ju för bövelen på att glömma Eddie! :)

Jag är velig. Så inihelvete velig.
Tappar, klämmer och glömmer!

Och så är jag så in i Norden trött!

Okej.
Eddie har ätit varannan timme dem två senaste nätterna.
Det kan väl vemsomhelst bli lite trött av.
Men idag, när Världens Bästa Sambo lät mej få sovmorgon, så ammade jag Eddie vid nio och bad Anders att väcka mej "om en stund".
Tjugo i ett kom han in, med en hungrig Eddie.

Så till alla er som tycker att jag är ovanligt borta
-
försök ha överseende.
Jag förstår att jag är jobbig!!

Jag tycker själv att jag är skitjobbig!