Jobb-funderingar..
Funderade lite på jobb idag när jag satt i bilen på väg in till Kba.
Jag är öppen för alla förslag. Jag kan tänka mej att prova på det mesta den dagen jag måste söka.
Men!
Det måste vara ett dagtidsjobb.
Det absolut värsta med att jobba i mataffär är att jobba kväll. Att börja klockan 14 en dag - är så ångestladdat, så tungt, så fruktansvärt tråkigt!
Än idag - efter nästan 2 års mammaledighet - kommer jag ihåg den där hemska känslan av att åka till jobbet när "alla andra" (ja, det kändes så då!) nästan hade jobbat klart sin dag.
Fy bubblan!
(Jag vet inte riktigt huur mycket det spelar in att jag inte trivdes särskilt bra på mitt förra jobb. Kanske att man tänker och tycker annorlunda om man har ett jobb man trivs med och brinner för. Men jag har nog ändå svårt att tro att jag skulle trivas med dem arbetstiderna.)
Ne, jag kan tänka mej att ta vilket jobb som helst, bara jag får börja i tid!
(oj, detta blev långt...) Jag förstår hur du känner och tänker, men jag ÄLSKAR att jobba kvällar! Jag vet att det låter lite som dubbelmoral, då jag ville att T skulle sluta på Ester, men det har ju att göra med att han jobbade BARA kvällar och aldrig var hemma med oss. Nu jobbar han blandat kvällar och dagar och det tycker jag är helt okej. Och så jobbar jag också - när jag nu jobbar.
En eller ett par kvällar i veckan tycker jag är lagom, så att man får vara hemma med familjen övriga dagar. Men det beror kanske på vilket jobb man har. Mitt jobb (handikapp-hemtjänst) är mycket glidigare på kvällarna (inga städ, dusch, inköp etc.), vi är bara några få som jobbar och det är lugnare på vägarna. Och jag tycker det är så mysigt att köra när det är mörkt!
Men visst, "alla andra" jobbar ju på dagen, så man vill inte jobba kväll för ofta av den anledningen. Annars hade jag tyckt att både jag och T kunde jobba bara kvällar, om det nu fanns barnomsorg för det.
