Jag har alltid tyckt och tänkt; När man behöver fila fötterna, (ni vet när man blir sådär äckligt hård på hälen?) då är man gammal. Då är man faktiskt gammal som gatan. Det är kärringvarning nr 1. Egentligen skulle man faktiskt lika gärna kunna lägga sej ner och dö. Det finns liksom inte så mycket mer att leva för då. För då är man en tant.


Jag tycke och tänker inte så längre. Jag gör faktiskt inte det.