Idag, mina vänner, har jag vart och sökt jobb. Ja, tro det eller ej. Himla lustigt var det.

Pappa känner chefen. Pappa påpekar att jag vill jobba extra. Chefen vill träffas trots att han inte tar in extrapersonal och trots att dem inte har något jobb ledigt.

Det första chefen säger när han ser mej är.

"Neeej! Vad roligt! Vad roligt att det är DU!!"

Fia stum. Fia aldrig sätt den här människan innan.

Människan fortsätter:"Jag har handlat utav dej på Hemköp, och du var så jävla trevlig! Det var jättelång kö, men du klarade det galant! Shit, vad roligt! Fan vad glad jag blir nu!"

Ordagrant.

Japp, så började det.
Sen gick vi igenom ett helt a4 med frågor. Grillades rätt rejält kan man säga. Jobbet är ett jobb jag egentligen inte vill ha. Jag vill inte börja jobba redan. Vi har sparat och snålat just för att jag ska kunna vara hemma länge.
Men nu är jag fan taggad. Nu vill jag faktiskt ha det här jobbet. 
Inget drömjobb, absolut inte. Men det kändes bra. Jättebra. 
Jag vet ju att dem inte har några jobb lediga. Men grejen är den, att jag har alltid fått alla jobb jag sökt, så det skulle ju absolut kännas som ett misslyckande om jag inte ens blev erbjuden det.

Den som lever får se.  

Och nej, detta var inte det jag skrev om igår!