Idag fick Eddie sin första smäll utav Storebror. Och jag fick mitt första bett.
Enda fram till nu har det gått utmärkt att ha en Storebror och en Lillebror.
Men det blev nog lite för mycket för Hugo idag. Han har varit dunderförkyld en längre tid, och det är svårt som mamma att räcka till då. Eddie måste ju trots allt ha mat och ny blöja och närhet.
Nu ligger Hugo och sover - han var så ledsen, Plutten.

Det är verkligen svårt att veta hur man ska reagera när det händer en sån sak. Jag måste ju göra klart för Hugo att det är fel - men hur säger man till en liten pojke som inte ens är fyllda två? Hur mycket förstår han av att jag skäller, eller tar in honom på hans rum? Och hur lätt är det att inte trösta när han blir ledsen över saken han gjort. Inte lätt alls. Klart som sjutton att man tröstar! Så först skäller man och sen tröstar man. Vad ger det för signaler? Stackars barn.