Dethär med att Skitungen i magen ligger med rumpan neråt, känns rent ut sagt förjävligt!!
Jag tänker på det heela jävla tiden.
Jag vill verkligen inte snittas. Jag vill verkligen inte det!
Jag är fullkomligt livrädd för det!
På alla plan - av alla orsaker!
Jag vill ligga där och föda, jag vill skrika och ha skitont och andas lustgas.
Jag vill få upp en kladdig skrikandes äcklig unge på mitt bröst och undra förtvivlat vad det blev!
Jag vill hata alla i hela världen och tänka att jag är fullkomligt dumihuvudet som gör om det!
Jag vill det. Jag vill!!

Att få ett datum där man vet att ungen ska plockas ut - känns för mej helt overkligt. Helt overkligt.
Det var ju förlossningen jag såg fram emot alla dem där dagar jag låg i soffan och kräktes så att jag inte kunde gå upp. Det var ju förlossningen som fick mej att se framåt.
Ja, och ungen självklart.
Men blir det snitt - så kommer jag känna mej så jävla snuvad. Så inihelvetejävla snuvad!